tisdag 6 januari 2015


I skymningen sjunger koltrasten


Gårdagens morgonstund bestod av läsning. Faktum är att hela dagen bestod av läsning. Sköna stunder. En bok att längta efter. Men ändå känna en förtvivlande känsla när slutet börjar närma sig. För det gör det ju alltid. En bok att  låta sig bli berörd av. Ord att ta sig tillbaka till. Som om de talar till en. Som om hela boken skulle vara ett budskap. Ända till det bitterljuva slutet. Är det rättfärdigt att slänga sig in i nästa? Är det enda sättet att mildra den bitterljuva eftersmaken som lämnats kvar av föregående upplevelse? Jag vet inte det. Blir inte det en slags verklighetsflykt? Precis som nästa, nästa och nästa? Min nästa blir "Varulven" av Aksel Sandemose.




Gårdagens bok var ännu en av Linda Olssons bittra men ack så ljuva verk. Hur människor kan göra skillnad i våra liv. Den värme vi kan sprida genom att helt enkelt vara oss själva, sårade eller inte. Dystra och rädda eller tacksamma och levnadsglada. Det spelar liksom ingen roll. Det som spelar roll är vem som ser oss. Och vad de ser. Men ändå kan ge oss kärlek - som alla förtjänar. Det är naivt på något sätt, att tro att viktiga människor skulle vara utbytbara. Jag rekommenderar dig att läsa den. 




En varm & kärleksfull hälsning vill skänka ända till Bangkok denna dag. Där mina vänner befinner sig och ännu inte har möjlighet att resa hem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar