lördag 31 januari 2015

Affekt




Det kan finnas stunder i livet då vi handlar i affekt. Det kanske till och med finns stunder i livet då vi borde handla i affekt. Visa det vi egentligen känner. Men ibland är det lämpligare att inte handla i affekt. Skänka en stund till att låta insidan komma till någon slags sans. En lugnare besinning. Men vad gör man då, när det känns som om alla delar av oss själva inte känns kompatibla med varandra....tankar, känslor, hjärta, mage...? När falska spel hotar att tära sönder allt det fina vi tror på? När falska spel och låga personangrepp känns som piskrapp, för det går helt emot den vi är och det vi eftersträvar omkring oss?



Ska vi då stå upp för oss själva? Eller ska vi låta det bero? Ska vi ödsla vår energi på något som egentligen är helt omöjligt? Riskerar vi inte då en emotionell dränering och i vår egna stillhet bör vi nog fundera på om det är värt det? Eller ska vi stå upp för oss själva? Kräva upprättelse. Visa att alla människor har en gräns och klargöra när någon överskridit den.



Ett varmt bad ska jag unna mig. En stund att sortera tankar med vattnets hetta så omslutande. Ett ljus. Lite ljuv musik. En förening av ljuvhet och värk. Kan hända det blir bra. Kan hända hjärtat visar vägen.


Ta vara på dig själv och det du har inom dig.

torsdag 22 januari 2015


Same procedure as last year?

På återseende kan vi säga till människor vi vet om att vi kommer träffa igen. Eller till människor vi så innerligt vill träffa igen. De människor som är speciella för oss. Viktiga. De vi kan mötas nere på djupet med. De människor ska vi inte säga hej då till. De människorna ska vi säga "på återseende" till. Eller kanske "jag ser fram emot nästa gång vis ses". Och det finns stunder då vi vill mötas igen. 




Nyårsafton 2013 firade jag på ett sätt. Nyårsafton 2014 på ett helt annat. Högtider kan handla om möten. Återseenden. Längtan. De vi tycker om vill vi ju ha nära oss. Har du någon gång längtat så pass, att allt annat saknar betydelse? Så att tanken "nästa år minsann, då ska det vara på ett annat sätt", är det enda som kan ge dig tröst? Men säg det då! Säg det till dig själv. Säg det till den det berör. Vad har du att förlora?

Låt hjärtat vara med. Alltid. Oavsett.
 

Menyn, nyårsafton 2014


På återseende

tisdag 13 januari 2015

Året var 1989

Och jag gick i åttonde klass, när mitt intresse för psykologi föddes. Fast då visste jag såklart inte att det var det. Märkligt hur vi kan inse betydelsen av ett ögonblick, en känsla, så långt senare. Det är liksom en högre mening med vissa människor, vissa minnen. Min lärare, då 1989, var en bestämd, äldre kvinna med ljusbrunt lockigt hår, smalt ansikte och kloka ögon. Hon pratade om de medvetna och de omedvetna processerna hos människan. Och hon illustrerade på svarta tavlan. Hennes bestämda ord sådde ett frö i mig. Och nu, 26 år senare, är jag så lycklig över att hon sådde det lilla fröet. Jag har hittat rätt. Visst kan man tvivla ibland, men det är väl ett sätt att söka och finna drivkraften. Kreativiteten.

Hemma har hyllor blivit uppsatta för alla böcker som slukas mer än någonsin. Sambon säger att han förbereder för min framtid. 


Tveka aldrig när du brinner för något. Och om det uppstår tvivel. Hitta de som tror på dig. Den viktigaste att bli trodd av är väl ändå en själv. Ett gott råd utdelat av en av mina nuvarande lärare.
Min lärare från åttonde klass, ser jag fortfarande upp till, där hon går runt på stan med sin insamlingsbössa för Röda Korset. Vi pratar med varandra då och då och det är med samma ögon, nu som då, som jag ser på henne. Full av beundran. Med värme. Det bara är så med vissa människor. Ett högre syfte. Som om de ger oss luft under vingarna när tvivlet besöker oss.


Det är lätt att säga att vi kan finna ord som är tänkvärda. Men ibland är det så det är. 
"Ställ mig inte i ett led, du får mig aldrig att stå still, jag fungerar inte då."

tisdag 6 januari 2015


I skymningen sjunger koltrasten


Gårdagens morgonstund bestod av läsning. Faktum är att hela dagen bestod av läsning. Sköna stunder. En bok att längta efter. Men ändå känna en förtvivlande känsla när slutet börjar närma sig. För det gör det ju alltid. En bok att  låta sig bli berörd av. Ord att ta sig tillbaka till. Som om de talar till en. Som om hela boken skulle vara ett budskap. Ända till det bitterljuva slutet. Är det rättfärdigt att slänga sig in i nästa? Är det enda sättet att mildra den bitterljuva eftersmaken som lämnats kvar av föregående upplevelse? Jag vet inte det. Blir inte det en slags verklighetsflykt? Precis som nästa, nästa och nästa? Min nästa blir "Varulven" av Aksel Sandemose.




Gårdagens bok var ännu en av Linda Olssons bittra men ack så ljuva verk. Hur människor kan göra skillnad i våra liv. Den värme vi kan sprida genom att helt enkelt vara oss själva, sårade eller inte. Dystra och rädda eller tacksamma och levnadsglada. Det spelar liksom ingen roll. Det som spelar roll är vem som ser oss. Och vad de ser. Men ändå kan ge oss kärlek - som alla förtjänar. Det är naivt på något sätt, att tro att viktiga människor skulle vara utbytbara. Jag rekommenderar dig att läsa den. 




En varm & kärleksfull hälsning vill skänka ända till Bangkok denna dag. Där mina vänner befinner sig och ännu inte har möjlighet att resa hem.

fredag 2 januari 2015

Du är bra

Att dela ett ögonblick med någon vi tycker om kan förändra mycket. Kan hända det förändrar allt. Att se djupt i någons ögon och förmedla själens uttryck kan ge tröst. Samförstånd. Enhetlighet. Igår kväll kom en av dessa ögonblick till mig. En sång och en dans med en ung familjemedlem som åskådare. En stark blick rakt på mig. Så kom förståelsen och då vek blicken undan. Blotta känslolivet. Förståelsen näst intill uttalad. Mina omedvetna processer krigar med mina medvetna. De vill inte hålla sams. Sinnesstämningar och det outtalade gör starkare intryck än det som faktiskt uttalas.....




Lyssna på den fina sången, som jag länkar till. Du är bra. Den vackraste texten som skrivits, enligt mig. Den passar att lyssnas noga på. Med Peters röst så klädsamt. Ge din själ en anledning att blotta sig. Om inte själ, så dina tankar, känslor, längtan & drömmar. Det som egentligen är du. Jag vet precis. Och det kan hända det gör ont. Men du är bra.

onsdag 31 december 2014

Gott nytt år

Vill jag önska dig. Låt 2015 bli ett år som fylls med allt du önskar dig. Och mer därtill. Ta vara på de stunder som livet ger dig. Ta vara på de som älskar dig för den du verkligen är. Och låt oss förenas om ett år. Om blott bara i tanken. Så att vi kan visa varandra vilka vi är. Vilka vi önskar vi vore. Och vilka vi inte vill komma att bli. Älska livet. Men börja hos dig själv.




Av djupet av mitt hjärta önskar jag dig ett gott & kärleksfullt 2015


När färgen återfår sin lyster 
"Sonat till Miriam" av Linda Olsson


En fantastiskt bok. Om känslor. Om hur livet kan bli när man tvingas välja. När valet man gjorde leder till en slags ensamhet som inte kunnat förutses. Inte ville förutses. Någonsin. Som om en geografisk distans skulle göra mindre ord. Läs den. Uppbjud dina egna krafter att förstå den. Njut av uttrycksfullheten i all sin särpräglad. Tillåt den röda tråden av vemodighet svepa genom dina sinnen. Precis som i "Nu vill jag sjunga dig milda sånger". Just precis så.

En mysig nyårsafton önskar jag dig. Och dig.